pojken som aldrig kom ut...

den 26/12 var han beräknad!

den dan for vi på stan, shoppade och lunchade på costas, jag träffade natte och de va en fin dag...

 men ingen unge..*suck*

så väntan fortsatte och vi blev förflyttade från vanliga bvc till specialistmödrarvården och fick gå på ultraljud typ var tredje dag:P

14 dagar efter bf fik vi göra en svepning, 

jag tänker inte förklara svepning utan ni får själva läsa om ni är intresserade:P

17 dagar över tiden fick vi äntligen komma till förlossningen för igångsättning:)

jag hade typ sovit 3 timmar den natten och va sjukt övertaggad, de hade sagt att jag skulel ringa in någon gång efter 07.00 och få en tid för när vi kunde komma in. 

06.50 kunde jag inte hålla mig längre utan ringde in och 07.30 kom nina och hämtade upp oss:)

sjukt laddade blivande päron!

på förlossningen fick vi ett rum, sen körde de lite tester och shit och tillslut fick jag själva tabletten för igångsättning:P

efter en stund kommer sköterskan in och frågar om jag fått några sammandragningar och jag ba 

"typ nån liten kanske"

hon sätter fast mig i värkar-räknar-maskin-grejen

och de visar sig att jag ha en hel massa sammandragningar.

jahaja...

sen fortsatte dagen utan några större händelser förutom när jens hittade glidslemmet... fniss

sen blev det middagstid, mums?

  (jag åt rätt många måltider på sjukhuset och jag tro jag åt kassler 3-4 gånger)

efter middan la vi oss och kikade på tv, så hör jag typ ett klickande ljud, jag tänker inte så mycket mer på de men känner mig kissnödig så jag ställer mig upp och då går vattnet!

jag fick typ en chock men jens va sjukt snabbt framme med kameran och fotade vattnet..(såklart?)

ja bju dock inte på den bilden;)

när vattnet gått fick jag byta till klänning och vi fick byta rum till ett förlossningsrum å så började det hela:P

till en början va modet högt och humöret på topp! mycket lustgas, dåliga skämt och bra musik.

jens som nu kommit i nått slags chocktillstånd gjorde armhävningar och sittups mellan varje värk! 

23.45 kommer barnmorskan in och säger att vi måste avbryta och sova...

sjuuukt deppigt och jag ville bara bryta ihop, och bröt ihop!

jag fick bricanyl som stoppade värkarna och sen fick jag nå tabletter som skulle göra att jag kunde somna...de funkade inte kan jag ju säga

klockan 07.00 är jag klarvaken och sjukt rastlös!

jens sover men jag ringde efter sköterskan för att de skulle sätta igång mig igen men under natten ha de kommit massa andra blivande päron och därför blir vi inte prioterade (inte alls frustrerande)

så vi går och käkar lunch med syster och dricker go kaffe från karls och när vi kommer tillbaka får vi äntligen komma tillbaka till förlossningsrummet och blir igångsatta IGEN!

fram till middagen vare rätt lugnt och jag käkade pannkakor med glass och de kanske va de som gjorde tricket för sen satte värkarna igång ordentligt! 

för att skynda på gravidationen fick jag tussa runt med gåstol ett tag oh de gjorde susen för sen blev värkarna kraftigare och kraftigare och tack tack tack för lustgas!!!

efter ett tag börjar lustgasen inte riktigt räcka till så jag får ryggmärgsbedövning av en läkare som har precis samma röst som min kusins kille:)

ryggmärgsbedövning är typ nått av de bästa...ojojoj:)

men sen...sen blir allt lite luddigt för mig

krystningsvärkarna sätter igång och jag försöker men de går inte och de där "andningspauserna" man ska få mellan värkarna försvinner...jag får kramp i ljumskarna och de enda jag kan tänka är 

"det gör för ont"

men de vågar jag ju inte säga för då jag tänker att så tänker nog alla kvinnor och då kanske barnmorskorna ser mig som mesig (japp logiskt)

i denna dimma så går min barnmorska och hämtar en annan barnmorska som kollar mig och sen skickar de efter en läkare och läkaren kommer in och kollar mig och sen tittar hon på mig och säger 

"frida, vi måste göra akutsnitt.."

min tanke

"RO HIT BRICANYLEN"

jag får bricanyl, jens får ursnygga kläder och sen somnar jag av nån konstig anledning och sover typ en timma innan jag blir inrullad i operationssalen

väl där går allt väldigt fort... jag får en ny ryggmärgsbedövning och de sätter upp ett skynke så att jag inte kan se in i mig själv (mycket snällt) 

jag känner hur dom gormar och de känns som de stoppat in händerna upp till bröstkorgen och så plötsligt hörs ett litet gurgel och sen ett skrik å så var han ute!

vääärldens finaste

efteråt kändes allt wierd, han va där och de lämnade honom hos oss och vi fick fika och jag kunde inte röra mig alls:P 

barnmorskan vägde honom och frågade va vi gissade för vikt jag tro vi sa nått på 4500 typ och när hon sa 4955 fick vi en smärre chock och barnmorskan sa 

"ja honom hade du ju aldrig kunna föda vaginalt"

(och de säger du nu efter två dygn på förlossningen???)

sen rullades vi upp på bb och jag ammade honom för första gången och sen somnade vi alla 3 och sov typ fram till 12 på dan och sen kom hela familjen och tittade och kände och luktade och blev kära:) 

de va en awesome dag och när natten kom så sa barnmorkorna att de skulle ta ut honom och mata honom så vi fick sova!

Vi somnade men blev snart väckta av att de kom in och sa att de skulle ta ner honom till barn 4 

 

va de innebar visste vi inte riktigt men jag kan ju säga att de inte blev mycket sömn den natten! 

klockan 06.40 ringer de från barn 4 till bb och frågar om jag vill komma ner och amma (ehhh JA?)

och så får vi se honom igen!

han hade sond i näsan och sov sov sov

jag fick amma och vi försökte mata honom med nappflaska och så tog dom bort sonden

 

sen får vi lov att ta oss tillbaka till bb så jag ska få smärtlindrig, mat och blodförtunnande och sova lite. när vi kommer tillbaka till barn 4 berättar dom att matningen gått sämre och att de måste sätta sond igen

sen följer ett minst sagt jobbigt dygn med mycket smärta, gråt och frustration

de är sjukt drygt att vara ny opererad och pendla mellan läkarrond på bb och läkarrond på barn 4. dessutom fick jag mat uppe på bb så jag skulle äta där och jens va tvungen att köpa mat nånstans och allt va virrigt och jobbigt men så tillslut fick vi lämna bb och fick ett familjerum på barn 4 och vi fick äntligen vara tillsammans igen!

i 4 dar fick vi bo i familjerummet och i 2 dar matade vi honom med ersättning genom sonden i näsan och jag pumpade igång min mjöl i ett pumprum (jepp, ett pumprum:P)

efter 2 dar kunde vi ta bort sonden och han ammade och klarade sig fint på bara min mjölk!

vi fick vara kvar i 2 dar till för att hålla koll på hans blodsocker samt hålla koll på gulsot och infektioner

 allt eftersom blev han piggare och piggare och slutade sova heeela tiden och på torsdan fick vi åka hem på permis och vi fick prova på de dära riktiga familjelivet:)

på fredan vart vi utskrivna och fick äntligen komma hem på riktigt!

världens bästa dag!

de va en lååång vecka och många trötta dagar men nu i efterhand känns de inte alls lika jobbigt som de gjorde då:)

men allt va ju inte galet jobbigt utan de fanns lite roliga saker i det hela:

(bilderna ha inte me texten att göra men han är söt att titta på)

-vi hade förberett oss med en bra playlist för att G skulle få födas till en bra låt, men när de blev snitt så valde läkaren musik i bakgrunden och världens bästa Gordon föddes till tonerna av "the rose" 

-det första skriket åtföljdes av skratt från hela operationssalen, Gorre hade tagit tag om saxen med ett starkt grepp och vägrade släppa (första gången de hänt enligt läkaren) 

-på förlossningen hann vi med 7 olika barnmorskor

-i lustgas/krystningsyran sa jag till barnmorkan 

"du och jens är olika solsystem och jag kan bara andas i jens solsystem"

-under förlossningen smsade jag till Magnus

"vi måste köpa en lustgastub"

-vi hade en barnmorska som hette morska (sjukt kul enligt mig)

-vi hade packat massa kläder till mig och bebis men inte ett enda ombyte till jens, han luktade saaatan kan jag säga!

-jag va sjukligt rädd när jag kom ner till barn 4 första gången att jag inte skulle känna igen Gordon

(ni vet att de skulle va som i filmer att de ligger massa ungar på rad och du lixom bara ska känna igen din unge) men som tur var kände jag igen honom på en gång, kanske inte så svårt me tanke på att han vägde typ 4kg mer än alla andra bebisar på barn 4

3dje natten så "försov" jag mig när jag skulle amma, jag skulle amma var 3dje timme men råkade somna om när väckaren ringde och de gick 3,5timme. när sköterskan kom in började jag störtgråta av skuldkänslor.

(inte så roligt då men roligt nu:P)

-första natten hemma skrek Gordon rätt mycket och tillslut sa jens 

"nu får nina komma hit"

(som att de va hennes fel att han skrek:P)

Slutet gott allting gott som man säger och vi har världens finaste gulltott hemma som skrattar när man sjunger umblä, gråter när han ser sig själv i spegeln, får afro när han badat, låter som att han säger "mammamama" när han vill amma, ständigt har hicka, kan ha kläder i storlek 68 fast han bara är 8 veckor, älskar saker som plingar, myser gärna med soja, somnar alltid i bilen och charmar allt i sin väg!

Grattis på 2 månader unge!